Stor som en clementin

Nu är det värsta över. I torsdags åkte vi in till sjukhuset, vi gjorde ett ultraljud för att se hur långt gången jag var och sedan fick jag en hög med tabletter. Jag fick ta en tablett på plats som skulle göra att fostret slutade växa och .. dog {låter hemskt att säga så} och sen fick jag 4+2 tabletter med mig hem som jag skulle ta igår. Dom gjorde så att livmodern drog ihop sig, jag fick värkar och dom stötte ut graviditeten. Jag fick även flera små påsar med smärtstillande tabletter, såsom morfin. Som ni vet fick jag missfall för ett par år sedan och var då i samma vecka som denna graviditeten. Ut kom då en klump som var stor som en halv tio-krona. {Antagligen var det något riktigt fel och den måste ha slutat utvecklas oerhört tidigt}. Det var vad jag hade förväntat mig nu också. En pytte liten klump och thats it. Jag fick en chock! När jag gick på toaletten kände jag en stor klump komma ut och när jag tittade ner låg där en blodklump stor som en clementin. Jag hade fruktansvärt ont i magen igår och fick skicka iväg Tindra till min pappa för att hon inte skulle bli rädd, hon förstod att mamma hade väldigt ont och varken jag eller Philip kunde ge henne så mycket uppmärksamhet just då. Idag har jag inte speciellt ont men jag blöder en del och det är mycket klumpar. Det känns verkligen fruktansvärt att ha behövt göra detta, men samtidigt vet jag att jag valde rätt beslut och jag kommer inte att ångra detta. Jag tänkte egenom det i 1,5 vecka och detta känns som att det var det bästa av många anledningar. Anledningen till att jag skirver ut dethär är för att ni läsare ska få er en tankeställare vad det innebär att göra abort och förhoppningsvis se till att ni inte behöver hamna i denna situationen. Det har hänt mig en gång nu, och det kommer aldrig hända igen.

 

Jag vill passa på att tacka för alla goa kommenterer eftersom jag inte tagit mig tid att svara var och en. Det känns skönt att alla i min närhet har stöttat mig och funnits här nu när jag behövt det. Sen finns det vissa som borde ta sig en tankeställare innan man kommenterar. Att lägga sig i och försöka ändra någons beslut är det värsta man kan göra! Vare sig någon har bestämt sig för att göra abort eller behålla barnet så ska man aldrig lägga sig i om det inte finns en vettig anledning till det! Det är tufft nog ändå, vare sig man beslutar sig för att ta bort eller behålla.

 

I december hoppas vi på ett plus på stickan igen, för då har jag en chans att ta studenten under tiden och samtidigt ha en rimlig åldersskillnad mellan syskonen. Vi får se vad tiden utlovar. Även denna gången mådde jag lika spya den sista veckan som under hela graviditeten med Tindra så tills det är dags igen tänker jag läsa på som en idiot så jag kan tackla mitt framtida illamående/trötthet/äcklig smak i munnen osvosv- svårigheterna NU SER VI BARA FRAMÅT!

Styrkekramar till dig gumman!! du e duktig o har tänk igenom detta bra. Svårt men för tillfälligt bra beslut.

kramisar

Det var jätte starkt gjort och det viktigast är att du mår bra och gör det bästa för dig!

starka fina du!

detta kanske inte alls är en passande kommentar, men är så rädd :(

är bara 16 år och har tagit fem cb digital test och alla har visat "inte gravid" och jag har fått mens varje månad och äter ppiller och har inte missat ett enda.. men jag vågar inte lita på att jag inte är gravid... vill inte vara det... tror du jag kan lita på testen, är så rädd ju :(
om jag nu skulle vara gravid så skulle jag vara i vecka 17... och då har jag en vecka på mig :'(
snälla jennifer svara.. :(

starka fina du!

detta kanske inte alls är en passande kommentar, men är så rädd :(

är bara 16 år och har tagit fem cb digital test och alla har visat "inte gravid" och jag har fått mens varje månad och äter ppiller och har inte missat ett enda.. men jag vågar inte lita på att jag inte är gravid... vill inte vara det... tror du jag kan lita på testen, är så rädd ju :(
om jag nu skulle vara gravid så skulle jag vara i vecka 17... och då har jag en vecka på mig :'(
snälla jennifer svara.. :(

starka fina du!

detta kanske inte alls är en passande kommentar, men är så rädd :(

är bara 16 år och har tagit fem cb digital test och alla har visat "inte gravid" och jag har fått mens varje månad och äter ppiller och har inte missat ett enda.. men jag vågar inte lita på att jag inte är gravid... vill inte vara det... tror du jag kan lita på testen, är så rädd ju :(
om jag nu skulle vara gravid så skulle jag vara i vecka 17... och då har jag en vecka på mig :'(
snälla jennifer svara.. :(

Om ni båda känner att ni gjort rätt beslut så är det ju helt klart rätt. Skönt när man är två om saken istället för ensam. För det är verkligen ingen enkel sak att gå helt ensam igenom.

Kram på dig!

Tack för svaret fina du!
Hoppas du mår bra/bättre!
Du är så stark, beundrar dig verkligen!:)