Tänk att det låg en liten Tish i denhär magen för lite drygt 1,5år sedan. 3kg sprattlande kärlek. Man blir ju helt nostalgisk när man kollar på gammla gravidbilder samt bilder på en alldeles nykläckt liten Tisha. Åh, vad jag saknar allt detdär. Den stora magen, babyshoppingen, längtan, ultraljuden, förlossningen, att köpa små små kläder i storlek 50, amningen. Ja, hela paketet! Jag vill ha en till bebis! Jag vill uppleva allt dethär på nytt. Ge Tish ett syskon. Någon gång, när jag är redo..

Förhoppningsvis så bloggar jag fortfarande då. Och förhoppningsvis läser just du fortfarande min blogg.

 

Nu står jag inför ett svårt p-skydd beslut igen. 'Vilket preventivmedel ska jag välja?'

Minns sist jag skrev om det här när Tindra var en mini-plutt och det blev en enorm diskution på bloggen med  upp mot 50-60 kommentarer. Efter många om och men bestämmde jag mig tillslut för p-plåster. Jag har varit hur nöjd som helst med plåsterna och jag rekomenderar dom varmt till alla er som, precis som jag, har en tendens att lämna mellanrum i sina p-pille kartor. Anledningen till att jag vill byta är för att jag vill ta bort min mens helt. Jag lider av att ha mens. 1 vecka innan och under de 7 dagarna jag har mina blödningar är ett rent helvete! Jag gråter och skriker och faller ner i djup depression. Jag går inte utanför dörren om det inte är livsnödvändigt och jag har även finnar i hela nyllet och självmordstankar. Alltid. Vid varje mens vill jag dö. Helt sjukt. När mensen väl är slut går jag tillbaka till att vara mitt gammla vanliga, glada jag igen. Som ingenting. Har även insett att det inte bara är jag som lider utan även lillsnöret då jag förvandlas till väldens tråkigaste och elakaste mamma. Jag har ingen lust att leka och busa med Tindra och tycker bara hon är klängig och jobbig som vill mysa :[ Nu är det slut på det! Jag fick ett hett tips på facebook om att hormonspiral skulle kunna vara något. 20% slipper mensen helt och för andra minskar den dramatiskt. PMS-paketet håller tydligen sig väck också.
Tror jag ska köra på det faktiskt. Bokar nog en gynekologtid redan på måndag för såhär kan jag verkligen inte ha det! Dessutom äter jag i prencip bara choklad och kakor under lingonveckan. Det är vad jag lever på under 1 veckas tid från morgon till kväll. Fråga mig inte varför.

Har provat neovletta, p-piller [me don't liky], cilest, p-piller [funkade skitbra om det inte varit så att jag glömmt bort att ta dom varannan dag] & evra, p-plåster [underbara, men dom kostar 1200kr/år]

Är det någon som använder eller har provat hormonspiral så får ni gärna slänga in en kommentar om biverkningar, mensfakta och omdömde =] Eller såklart om ni har något annat hett tips!

Mådde bebisen bra när den kom ut? Ja, som tur var. Var lite orolig under graviditeten att det skulle bli komplikationer men allt gick bra
Vad blev det för kön? Flicka
Vad vägde han/hon? 3040 gram
Hur lång var han/hon? 48 cm
Huvudomfång? 34cm
Ville bebisen amma på en gång? Hon fick prova att ammas direkt med det var aldrig hennes grej. Blev pump istället
Hade bebisen gulsot? Ja, men inte så mycket
Mådde bebisen bra under bb-tiden? Super!
Vad fick han/hon för namn? Tindra
Var ni överens om namnet och varför blev det just det namnet? Ja, vi var överens om flicknamn men inte pojknamn. Jag föreslog Tindra och han Ida men vi kom fram till att Tindra var finast
Hur gammal är bebisen nu? 11 galna månader
När kommer nästa barn? Vi siktar in oss på 2år. Ska bara hitta en man som har hamstern i hjulet också
Övrigt? Tindra var en riktig drömbebis det första halvåret. De första 2 månaderna sov hon 23 timmar om dygnet, förutom när hon åt. Var tvungen att väcka henne 30min innan hon skulle ha mat för det lilla livet ville verkligen inte vara vaken! Hon skrek aldrig, gnällde aldrig och varken spydde eller hade kolik. Man kunde göra precis vad som helst, hon reagerade inte. Bajsade gjorde hon en gång i veckan, hon var en dröööm

När startade din förlossning? Först i vecka 33+?, blev stoppad pga förtidig födsel. Sen startade den igen den 31 april
Vilken vecka var du i? 37+?
Gick du över tiden? Nej
Hur startade din förlossning? Vattnet började sipra ut
När åkte ni in? Kom in på sjukhuset 08.00 den 3 Maj {hade tid för igångsättning}
Hade du någon bedövning/smärtlindring? Lustgas och epidural, fick dock epiduralen för sent så den hjälpte inte helt
Hur länge hade du värkar? För länge.
Tyckte du att värkarna gjorde ont? Sinnessjuk smärta!
Grät du? Ja, men bara glädjetårar när Tindra lades upp på magen för första gången
Skrek du? Ja, hörde du inte det?
Hur länge hade du mellan värkarna i öppningsskedet? 1-2min?
Hur lång tid tog krystvärkarna? Ingen aning, mina 'vanliga' värkar och krystvärkarna kändes densamma. Det var bara ren smärta från början till slut
Vem var med på din förlossning? Pappan, min mamma och 3 barnmorskor. Och 1 läkare när epiduralen skulle sättas in.
Hade du ont efteråt? Inte direkt efter, som jag minns det, men när man vaknade upp nästa dag kändes det som att murran blivit överkörd av en sån som plattar till asfalten. Usch, den smärtan höll i sig länge och kommer även på besök nu, 11 månader senare, när jag har mens eller om jag gått långt [undrar om det är normalt?]
Är du nöjd över din förlossning? Jadå, hade väl önskat att vi hade fått ligga på familje BB men det gick inte pga inflamationsrisken [långvarig vattenavgång]. Sen hade jag väl önskat att värkarna kommit igång av sig själv och att det varit samma barnmorskor under förlossningen och efteråt, men det är ju saker man inte kan styra. Jag skulle ändå säga att jag är nöjd med förlossningen
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt
Hur mycket var du öppen när du kom in? Första gången 3cm, andra gången 2-2,5cm
Dragen med sugklocka? Nope
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Vet faktiskt inte. Står väl i journalen antar jag men den har jag inte hämtat än
Blev det komplikationer? Nej, som tur var
Vad tyckte du var jobbigast? Smärtan!
Var du rädd för något? Att bebis skulle må dåligt/att det skulle bli komplikationer
Fick du sy? Ja, typ 2 inre bara. Fasen vad det sved när man kissa sen, sjukt!
Vad tyckte du om förlossningen? Fruktansvärd, smärtsam, brutal och helt fantastisk

Övrigt? Efter förlossningen var jag extremt kissnödig, ni vet så så att det gör ont och det nästan känns som om man ska spricka. Satte mig ner på toaletten och INGET HÄNDE! Jag blev sittandes där alldeles chockad. Tror att det berodde på epiduralen då den 'förlamar' en lite. En av barnmorskorna sa till mig att jag var tvungen att kissa för annars skulle jag få en nål i blåsan så dom kunde tömma  Jag kutade genast in på toaletten och tog i som om jag skulle födda ett barn till. När jag kom ut ifrån toaletten rullades en rullstol in och jag kördes till BB/prenatal avdelningen. Egentligen fick inte pappan stanna med mamman och bebisen på den avdelningen vi låg men vi övertalade dom {i efterhand tyckte dom att vi skulle betala för att han fick stanna och sa att dom skulle skicka hem en räkning}. Vi ville åka hem redan dagen efter men läkarna kom med idiotiska anledningar hela tiden till varför vi inte fick lov att åka hem - såsom att blåmärket på min tutte innebar att ammningen inte fungerade som den skulle. Vi stannade på sjukhuset i 3 dagar. Under tiden vi låg där hade jag fruktansvärt ont i ryggen, tror även det berodde på epiduralen. Det gjorde ont där dom stuckit in nålen och smärtan stramade ut i hela ryggen. Jag kunde knappt stå upp för jag var så otroligt yr och hela min kropp skakade så mycket att jag höll på att falla ihop flera gånger. Även på toaletten satt hela jag och vibrerade värre en än dildo på MAXläge. Tindras pappa tjatade mycket om att vi skulle kalla på läkare men jag envisades om att jag inte behövde någon hjälp. Jag låste dörren när jag gick på toa även fast jag fått noga förklarat för mig att jag inte fick lov att göra det och Tindras pappa tyckte jag skulle sitta på stolen som var i badrummet när jag duscha men den sket jag i demostrativt. Så typiskt mig. Jag tror alltid att jag klarar av allt själv och ska aldrig visa mig svag. Jag hade väldigt ont i magen, som mensvärk, och allra värst var det vid ammning. Samma sak där, jag skulle inte be personalen om värktabletter fast dom hela tiden sa att jag skulle säga till om jag behövde. Istället satt jag där och hade ont. Idioten i rummet bredvid satte alltid skylten 'upptaget' på toadörren och tog aldrig bort den när hon var färdig. Där stod man i 30 och höll på att svimma och benen skakade ja jävlar i det. Vänta bara tills jag får tag på dig du!

 

Hur gammal var du? 15, soon to be 16
Hur tog din partner det? Förvånansvärt bra
Var du känslig? Jag grät i 2 timmar efter att ha kollat på Scrubs, du avgör
När fick ni reda på att du var gravid? Hmm, kan inte det exakta datumet i huvudet. Var i vecka 3
Var det planerat? Yes
Mådde du illa under graviditeten? EXTREMT! 24/7 under 70% av graviditeten
Hade du mycket foglossningar? Ja
Hade du någon hormonrand? Ja
Fick du bristningar? Ja

Kräktes du något? 2-3 gånger varje dag
När började du läcka bröstmjölk? Hmm, det var väldigt tidigt.. Runt vecka 16 kanske? Eller läckte och läckte, det satte sig som en äcklig sörja på bröstvårtan
Blödde du någon gång? Ja, genom hela graviditeten!
När kände du bebisens första sparkar? Samma dag som jag gick in i vecka 18 kände jag de första riktiga sparkarna
Var du ofta orolig? Ja. Jag har varit gravid en gång tidigare då barnet dog i magen så jag var konstant rädd för att det skulle hända igen. Det tog bort en stor del av glädjen. Jag gick mest och väntade på att något skulle gå illa
Sparkade bebisen mycket? Nja, inte direkt. Hon låg mest och tryckte
Vad trodde du att det skulle bli för kön? När jag var i vecka 6-7 sa jag till pappan att det låg en liten Tindra i magen, inget snack om saken. Jag var dock den enda som trodde på en flicka
Vad ville du att det skulle bli för kön? Ärligt? I början ville jag ha en tös, att det skulle bli en pojke existerade inte i min värld. Antagligen för att jag var så säker från första stund på att det var en liten Tindra där inne. Efter ett par veckor brydde jag mig inte länge, allt jag ville var att ha en frisk bebis.
Hade du några speciella cravings? Glass, lussebullar och filmjölk! Sen hade jag även 'dagens craving'
Vad gillade du för mat? Kööööött!
Någon maträtt du avskydde? All form av pasta, allting som hade smak/doft av mint.. jag avskydde det mesta om jag ska vara ärlig
Hade du halsbränna? Nope, men sura uppstötningar! Och jag rapade som en idiot.
Behövde du kissa ofta? Hela tiden. Så fort det var rast kutade jag till toaletten
Hur mycket gick du upp? ca 11kg
Hur många Ultraljud gjorde du? Jag gjorde 4 eller 5 st
Är du nöjd över din graviditet? Nja, hade önskat att jag tagit piller emot illamåendet så jag verkligen kunnat njuta av tiden. Och sedan hade jag önskat att jag tagit lite mer bilder och dokumenterat lite mer.
Var du rädd för förlossniningen? Inte ett dugg konstigt nog. Lite nervös var man ju natten innan jag sattes igång men inget mer. Inte ens när jag kom in på sjukhuset var jag nervös, om jag bara visste vad som väntade..

Vad var värst/bäst? Värst var illamåendet och känsligheten för dofter. Och hungern. Varje gång någon pratade med mig trodde jag att jag skulle spy. Allt och alla luktade så fruktansvärt illa! Jag kunde inte kyssa min pojkvän under hela graviditeten, jag kunde knappt krama honom utan att må dåligt! Och jag var så otroligt hungrig hela tiden. Jag minns när folk i matsalen frågade 'ska du verkligen äta allt det' och sedan gick jag och tog 3 portioner till utan att ens känna av att jag hade ätit! Ibland kunde jag inte ens äta för bara lukten av mat fick mig att må dåligt. Fettigt hår och floder av flytningar hade jag också {om ni vill veta sånt, hih}

Det bästa var alla rörelser ifrån magen! Och magen själv. Och ultraljuden. Och all längtan och förväntan. Känslan man fick när man klev in i en babybutik och handlade de första plaggen

Övrigt? Jag hade en riktig skitgraviditet rent ut sagt! Jag mådde så fruktansvärt dåligt och åkte på massa skit hela tiden. Fick ligga inne på sjukhuset ett tag, fick ta massa piller varje dag under hela graviditeten, och ett tag hade jag så sjukt ont i min rygg att jag inte kunde stå upp! Jag gick som en 80årig gammal gubbe och fick gå till sjukgymnast och grejer. I slutet, efter att jag blivit 'sjukskriven' pga risk för förtidigt barnafödande, vände allt och jag mådde toppen! När jag var som störst, mådde jag som bäst

 

Jag tror jag skjuter upp inlägget till imorgon istället, orkar inte sitta klistrad vid bloggen hela natten.

Så från och med imorgon börjar utmaningen! Bjuder på en förlåt bild

 

& jag vet, bilden hade varit mycket snyggare om inte mina händer varit med..

Jag drömmde sjukaste drömmen inatt. Jag fick reda på att jag var gravid i vecka 28+0 och när jag drömmt runt en stund så var det dags att föda! Hemma! I soffan, hah. Det gjorde inte speciellt ont och ut kom en liten flicka som fick namnet Vilda. Hon var lite större än Tindra var när hon föddes. I bilen satt nu två bilbarnstolar med en stor och en liten bebis i. Under hela drömmen kom tanken 'jag är inte redo! jag är inte redo att vara 2 barns mamma redan, vad har jag gjort?! '. Men trots det var jag såklart glad. Helt sjukt. Minns att jag blev arg på mamma när hon försökte doppa Vilda i badkaret som jag gör med Tindra på babysimmet. Under vattnet då. Usch, vilka drömmar man kan ha va? Det känndes nästan lite ensamt när man vaknade upp eftersom varken Tindra eller någon Vilda fanns hos mig. Jag var helt ensam.

Se videon här bebisen i magen

 

Haha, aww. Minns ni denna videon? Satt och kollade på den precis, länge sedan sist!

Man blir ju nästan lite nostalgisk.  Det var en mysig tid

 

Det tar ett par sekunder innan sparkandet kommer igång på riktigt.

Sitter just nu och kollar egenom lite graviditet- och nyföddsbilder. Det ser så mysigt ut och minnen poppar upp, men trots det är det inget jag saknar. Den bästa tiden är den som är nu. Ts pappa har varit ute ur bilden nu i hela 3 veckor vilket har gjort att jag har börjat slappna av och må mycket bättre. Jag står på mina egna ben och tar mig verkligen tid att lära känna T. Allting är så mysigt och underbart, som ett lyckorus i hela kroppen. Nu är det bara vi.

Bara en sån enkel sak som att ge henne mat gör mig glad. Det är en speciell känsla att ha barn och jag är aldrig längre ensam. Tindra gör verkligen livet värt att leva genom att bara andas