Imorse var jag och Tindra på vårdcentralen för jag skulle ta lite blodprover. När sköterskan tog fram nålen fick jag tårar i ögonen och var helt säker på att jag inom 2 skulle dö. Men jag överlevde. Tack vare Tindra. Hon fick mig att slappna av och jag märkte knappt nålen. Jag hade fullt upp med att skratta åt hennes tokigheter  Jag har alltid varit livrädd för nålar men sen jag blev gravid har jag äntligen börjat slappna av, tidigare har det slutat med 4 stick i var arm och tillsist stick i fingret för att det inte kommit nå blod när jag legat där som en frusen fiskpinne. Om ni undrar varför jag skulle ta prover så är det för att jag har en sjukdom, dem gör en check varje år för att kolla så att allt är normalt. Den innebär att min kropp tar upp för mycket järn. Jag får inte dricka för mycket alkohol, äta broccoli och kött under samma måltid osv osv Den gör det extra jobbigt för mig eftersom jag är konstant trött. Jag känner mig nästan aldrig 100% pigg.

Mamma hade tydligen precis snackat med skolan också och jag börjar igen i augusti. I 2an. Många tror att jag då börjar 1an men jag gick klart den under graviditeten. Meningen var att jag skulle vara ledig från och med maj 2010 pga beräknad förlossning den 18e. Men satte förlossningen igång redan i vecka 34, som ni vet stoppade dem ju förlossningen pga att bebisens lungor inte var färdigutvecklade men pga risken för att förlossningen skulle starta igen [det heter något med ett finare ord men nu kommer jag inte på det] fick jag vara hemma under april också och jobba med skolarbetet hemma. Hursom helst så börjar jag alltså 2an nu i augusti. Då har jag varit mammaledig i nästan 1,5år! Hih, mysigt Det är mitt eget val att börja skolan igen, dock får vi se hur det går. Bor ju på 'landet' och bussarna här går 1 gång vart 7e år, typ. Sen ska jag hinna lämna T på dagis innan och då har jag redan ca 2 timmar till skolan. Puh, vet inte än hur jag ska lösa allt men det får gå! Jag ska göra mitt bästa för att försöka få det att gå ihop i allafall. Vill att Tindra i framtiden ska veta hur mycket jag kämpat för henne, för oss, och att hon ska kunna vara stolt över sin mamma.

Om ca 15min ska jag iväg och kolla på en lägenhet och efter det bär det av till IKEA för att handla lite smågrejer såsom kastruller & stekpannor. Kanske några glas och ett köksbord. Ja, lite småprylar helt enkelt